Sångarlön

Gick du en morgon i vårsols sken

och fann en blomma på åkerns ren

av daggens pärlor begjuten,

och såg du i droppen på bladen spilld,

helt oförmodat egen bild

av regnbågsprisma omsluten;

då anar du först vad ej världen vet:

det mått av bävande salighet,

som fyller ett sångarehjärta,

då det i en obevakad stund

ser gå i ax på främmande grund

sin sådd av glädje och smärta.

Hur föga aktar man kamp och strid

och dårarnas hån och en tacklös tid

och nätter av tvivel och vaka,

då allt vad skönast man tänkt och känt,

som blott till hälften blev sagt och pränt,

en tår helt speglar tillbaka.