Små flickorna

Små flickorna de trippa

på trottoarens platta,

och hattarna de vippa

med klackarna i takt.

Och känga efter känga

likt bårder på en matta

de rada, där de svänga

med kjolen oförsagt.

De gå i karavaner

åt höger och åt vänster,

i klungor likt bananer,

i par och en och en.

Och alla ha de brottom

och alla ha de tjänster,

och gott kurage finns gott om,

om lönen är klen.

De gå med käcka miner

och morgonyra luggar

till surr av skrivmaskiner

och telefonhallå.

Små flickorna de veta

att alla äro kuggar

och alla måste streta

och uret måste gå.

De gå till livets läxa,

till dagens släp och tvister,

där siffror ständigt växa

och krafter slitas ut --

att gno för dem som samla,

tills engång fjädern brister,

att nötas och bli gamla

och kastas bort till slut.

Men strunt i det, de tänka,

det är ej muntert heller

att surna bort som änka

och hålla pensionat.

Vår frihet vi ej sälja,

om ock bland symamseller

vår middag vi få svälja

på första automat.

Vi sitta ej och vänta

vid nål och blomstermönster

att friaren skall glänta

på jungfruburens dörr.

Men vill den rätta knacka,

så öppna vi vårt fönster

och niga väl och tacka

som mormor gjorde förr.