Vårförnimmelser

Över drivans iskristall

bländar solen vårligt.

Våren själv, som komma skall

kommer ovillkorligt.

Granen skakar av sig snön,

tallen börjar drömma,

och den lilla, djupa sjön

känner källor strömma.

Luften ligger löftesrik

som en sommardager

över frusen insjövik,

lovar och bedrager.

Ännu går ett månvarv om

innan drivan svunnit,

innan gäddan lägger rom,

innan våren vunnit.

Ännu spelar orren öm

ännu bär ej skaren,

fängslad ligger dalens ström

och helt vit är haren.

Men på drivan är det fest,

i demanteglitter

redan på dess bräm som gäst

våren, våren sitter!