Afton, huru skön

Afton, huru skön!

I melodisk bön

Dränker jag hvar jordisk smärta;

I din milda frid

Stannar lifvets strid,

Stormen i ett menskligt hjerta.

Hvarje qväll mot diktens ljusa fosterverld

Flyr i toner anden med sin offergärd.

Afton, huru skön!

I melodisk bön

Dränker jag hvar jordisk smärta.

Dagen föds och dör;

Sången lyckliggör,

För hvad stunden kanske brutit.

Mången fröjd jag njöt,

Mången blomma bröt,

Jag är glad, med hvad jag njutit.

Sviker lifvet ungdomshoppet någongång,

Icke sviken J, min kärlek och min sång!

Dagen föds och dör;

Sången lyckliggör,

För hvad stunden kanske brutit.

Somna, varma själ!

Domna, tag farväl

Af den dag du fridsamt njutit!

Mången blomma skön

Re'n har gjort sin bön

Och sitt milda öga slutit.

Klad din verld i dikt och sätt din själ i sång!

Då är lefva herrligt, striden blir ej lång.

Somna, varma själ!

Domna, tag farväl

Af den dag, du fridsamt njutit!