Jungfrun i rosengård

Nog vet jag en mö i rosendegård,

hell dig, du väna lilja!

Till henne står all min längtan och håg,

till henne det lyster mig gilja;

på henne jag tänker, då solen går opp.

Hell dig, du solsken klara!

Till henne jag haver min lit och mitt hopp,

till henne det lyster mig fara;

på henne jag tänker, då solen går ned.

Hell dig, du solsken klara!

Då går jag så ensam på villande hed

och får ej hos ungmön vara.