Trollsjön

Högt upp bland bergets granar

Där är så mörk en sjö

Och på dess vågor simmar

En näckros, vit som snö.

En herdegosse nalkas

Stranden nu med sin stav:

"Den blomman min skall bliva,

Jag bryter henne av!"

Han närmar henne sakta

Till sig mot sävkrönt strand

Då höjer sig ur vågen

Med ens en svanvit hand.

Den drager blomman neder

Där böljan djupast går:

"Kom, gosse kom! Jag lär dig

Här vad du ej än förstår!

Sin rot i bottnen gömmer

Den blomman du har kär.

Jag bryter av dess stängel

Blott du mig trohet svär,

Kom, gosse kom! Jag lär dig

Här vad du ej än förstår!"

En ångest gossen fattar,

Från stranden ilar han;

Men vågens fagra blomma

Ej mer han glömma kan.

Han irrar skygg bland bergen,

Sin ro hans hjärta mist.

Och ingen har förnummit

Var han har stannat sist.