Tindrande, fagra stjärna

Tindrande, fagra stjärna,

du som i sena timmar

fjärran bland skyar glimmar,

svara, o, svara mig

hvarför min längtan gärna

lånar en fogels vingar,

tyst genom natten svingar,

svingar dit upp till dig?

Ej från den klara stjärna

kunde jag svar förnimma,

högt ofvan jordens dimma

brann hon med stilla glans.

Fåfängt min egen hjärna

sökte ett svar mig gifva

olöst skall gåtan blifva,

svar på den icke fans.

Tindrande fagra stjärna!