Bildskäraren

Ur svunna dagars grav,

ur årens mörka klyfta

jag hör, när kvällen somnar av,

ett ensamt hjärta snyfta.

Mitt eget hjärtas röst,

vill du med drömmar skrämma?

Du ropar ur mitt bröst

och dock med fjärran stämma.

Jag snidar på en bild

av andras bragd och smärta.

Sjunk, tysta afton, klar och mild,

och väck mig inte, hjärta!