På stranden

En ändlös middagsklarhets ro.

Vid havet hvila tvenne.

Den stora lyckan fäst sitt bo

hos honom och hos henne.

Hon slösar skratt, hon slösar smek,

intill hans sida sluten

en praktfull fjärils ras och lek

i sommarglansminuten!

Hur kom sig, att han rönte då

ett styng, när hjärtat svällde

i detta höga juliblå

och denna klarhets välde?

Hans själ, som mannens vemod fick,

har kännt hur vågor vandra

och kännt, att detta ögonblick

skall fly, som alla andra.