Serenade

Karl Wohlfart

Lindagull, Lindagull lilla,

alferna viska i vilande park,

natten är tindrande, stilla,

blommornas doft är så stark.

Lindagull, Lindagull luta

sakta mot fönstret din finhyllta arm.

Se, hur fontänerna spruta,

känn huru natten är varm.

Lindagull, Lindagull låna

örat åt skälvande strängars musik,

låt mig, när stjärnorna blåna,

kyssa din florslöjas flik.

Runt om oss eldflugor sväva,

röda som sagornas rödaste skatt,

så omkring Lindagull bäva

längtan och kärlek i natt.

Lindagull, Lindagull lilla,

lyss till de snyftande strängarnas gråt!

Låt dig i drömmarnas villa

vaggas på skimrande stråt!