Även lyckan blev mig tung

Även lyckan blev mig tung att bära;

som en börda, vilken trött jag lyfte,

var den gyllde dagen över mig,

och jag klagade vid solens fötter;

även ljuset har sin vita smärta,

även middagsglansens stråleld fräter,

och med svårmod viddens blånad tynger.

Låt det kvällas, stjärnor,

låt mig träda in i natten.