Blåa grottan

Med vår båt vi sakta flöto

In i bergets slott,

Hvalfven, som kring oss sig slöto.

Vattnet, – allt var blått,

Blått, som framtid luftigt bådad

För en ynglings syn,

Blått, som hoppets trollkust skådad

Bortom himlens bryn,

Blått, som vi i drömmar måla

Sjunket fabel-land,

Där ur djupet bilder stråla

Flyktigt skönt ibland.

Ut vi gledo i vår eka:

Hur var allt förbytt!

Haf och himmel tycktes bleka,

Färg och fägring flytt.