Den blå - det blå eller Min älsklingsfärg

I det milda A-dur jag Dig nu besjunga vågar

"Hvarför har Du just den tonart valt" Du kanske frågar?

Blått är papp'ret till en början

Blått har bläcket varit fast nu svart den smörjan,

"Sköna blommor" äro alla himmelsblå

Blå förgätmigej och blå penseer små

Blå är himlen, blå är insjöns bölja,

blåa stjernor sig bak molnen dölja,

Blått är ock Ditt ögonpar, o Clara,

Själens spegel der vill uppenbara

all den mildhet, all den hjertlighet

hvaraf du är mägtig, underbara!

Blå till sist den tonart är i hvilken jag Dig prisat,

E.T.A. Hoffman har en gång det ganska nogsamt visat.

Har du förstått mig?

Har jag förrådt mig?

O! tro då, O! tro då:

Blått är min älsklingsfärg,

Blått är min älsklings färg

der jag trifves så väl jag stackars dverg.