Gif

L. Norman

I denna ljufva tid det fins dock månget hus,

som ingen glädje har och intet juleljus.

I denna ljufva tid det fins så mången vrå,

der fattigmannen sjuk får hvila uppå strå

der lysa annorstädes julljus öfverallt

men mången stuga fins, der det är mörkt och kallt.

De rika barnen gå i dans och öfverflöd.

Men många små det fins, som längta efter bröd.

Så gifve den, som kan! o öppna blott

din mun till vänlig tröst, din hand att göra godt!

och hvad du åt andras barn du glädtigt ger,

det få till godo visst en gång just dina egna små.

I denna ljufva tid hvar skärf välsignad är

och af gudomlig nåd förborgad ränta bär,

i denna ljufva tid ur drifvan och ur snö

du rosor mana kan som aldrig skola dö.