Till Oskulden

Milda återsken af ljusets strimma,

Oskuld! du är jordens gudom än;

Och du ses i dunkla natten glimma,

Ledande bland törnen fram din vän.

Höga Gudabarn! dig uppå jorden

Vördar jag som Drottning, och i Norden

Än ditt tempel står.

Sköna Engel! följ mig genom tiden

Bort till fantasiens hulda land.

Var mitt hjertas Skyddsgud uti striden

Tills jag når din famn vid grafvens rand.

Kom, o Gudabarn, och se mitt öga,

Som har mod att se din himmel höga

Och att alska dig.