Tonerna

Barn af känslan och naturen,

Himlens echon, jordens tröst!

Af er milda magt besvuren

Lugnas stormen i mitt bröst.

På er andevinge höjer

Sig min själ ur smärtans land,

Och i högre rymder dröjer,

Liksom vid en engels hand.

Gästar glädjen i min hydda

Eller vakar sorgen der;

Skall er trollkraft hjertat skydda

Emot villor och begär.

Armt är språket att förklara

Skaparn's väsen i kärleken!

Eder gafs att uppenbara

Strålen ifrån himmelen.

Det är aning blott, som strömmar

genom själens fibrer här,

Tonernas och sångens drömmar

En gång skola klarna

der.