På gamla dagar

Anna

O Eduard! Minns du väl

så långt tillbaks som tretti år?

Dess minne för min själ

står kvar som från igår.

Minns du vår bröllopsdag?

En yngling stod du stolt för mig,

och ung var också jag,

med blicken fäst på dig.

Den tro som ömt du svor mig då,

o aldrig, aldrig svek du den;

Vad sorg och fröjd oss stötte på,

det rättas väg ej vek du den.

O Eduard, väl är grått vårt hår,

och vintren re'n för dörren står,

men är jag kär för dig,

som du är kär för mig,

så smeker vårens vind

än gammal gummas kind.

Eduard

O Anna! Ingen dag

och intet år sitt slut har nått,

då ej din själs behag

jag bättre har förstått.

Ditt glada mod jag såg,

när vattnet steg uti min själ;

Invid ditt bröst jag låg

och så blev allting väl.

Och barnen på vår middags höjd

Oss mana än då tiden far:

"O delen än en stund vår fröjd!

Gån icke bort, O biden kvar!”

Ja Anna, väl är grått vårt hår

och vintren re'n för dörren står,

men är jag kär för dig,

som du är kär för mig,

så smeker vårens vind

än gammal gubbes kind.

Tillsammans

Och barnen...