Den öfvergifna
M. Frykholm
Nog minns ja´hur det va'när den lilla vännen for
och jag kände mig så ensam uti verlden.
Lärkan sjöng, göken gol, och hvar äng i blomma stod
men för mig fanns ingen glädje mer i verlden.
När han kom med sin bössa och sitt skallande horn
echot svarte från klippor och vallar och torn,
men jag sörjer den fröjd som är flyktad.