Kung Liv och Drottning Död

I aftonrodnans gyllne slott

vid solnedgångens glöd,

där mötas för en timma blott

ung Liv och drottning Död.

De komma från skilda håll

med skilda färgers glans,

av guld är kungens mantelfåll

och purprad kappans frans,

med rosor prydd är hans barett

och skärpet av viol,

hans skratt är sång, hans gång är lätt,

hans blick en stråle sol.

Men drottning Död bär mörkrets skrud

med tunga veck av natt.

Kring pannans marmorvita hud

hon sorgens slöja satt,

men munnen lyser röd som blod,

i dystert, vilt begär,

och högt i dunkla lockars flod

hon aftonstjärnan bär.

Så mötas de vid solnedgång

i aftonrodnans slott

och spela tärning timman lång

om människornas lott.