Visan

Du är dotter av älva och alv,

svartalv och älva ljus

och din sång är ett skiftande sus

mellan mörker och morgon i lövtunga valv.

Mitt i dansen vajande stänglar och blad,

dryad, din blick blir våt

som daggiga gräset av blänkande gråt,

och du stannar och snyftar och vet ej för vad.

Men så dansar du åter bland blommande träd,

mjuk, späd din sorg är kort

och flyger med vinden och svalorna bort

ty din gråt är som dagg över blommande träd.

Du är [ljus som en månskäras ny

din hy,] din hand, ditt hår

bli till blom där du drömmande går

och din glädje blir glitter, din sorg blir en sky.