Människans lott

På sommarns värme följer höstens kyla,

på vinterns snöfält följer vårens blom

och rosig stiger solen varje morgon

och rosigt är dess anlet, när den flyr.

Mot havet tränger floden fram. Och sekler

förnya sig. Med varje morgonstund

ler åter solens ljus och oaflåtligt

vandra nya flöden genom strömmen hän.

Ett liv blomstrar fram, vänder aldrig åter,

dess väsen är en vindfläkt som flyr bort

det korta livets summa en eländig

förfallen gravhög med en ogrässkörd.