Blomman och fjärilen

Jag såg en fjäril kring en blomma svärma,

Som rodnande och blyg på ängen stod.

Han hade eldigt mod och kyssar varma,

Och lilla blomman han i famoen tog.

Jag vet en blomma jag -- o! fick jag svårma

Omkring den blomman, liksom han,

Af hennes kyssars glöd mig sedan värma,

Tills jag sjelf i hennes famn, i hennes famn förbrann.

Ack! till den blomman jemt min tanke ilar,

Dess ljufva bild i drömmen växer opp.

När i dess öga sig mitt öga hvilar,

En himmelsk verld då randas för mitt hopp.

Du blomma, vissna gerna; minnet blommar

Dock evigt, evigt i min själ, ty kärlek är

Den luft, som andas i din glada sommar;

Evig trohet är den frukt, den ljufva frukt du bår.