Hell dig, liv!

Hell dig, liv, i din skönhet och prakt!

Du föder och dödar stolt i din storhet och härliga makt.

Du evigt unga, i vår som i höst,

dina sånger segrande stiga genom vindarnas dån och den döendes röst.

Hell dig, mörka, fruktade död, livets lydige slav,

stumma föryngrings gåta, slocknade, spirande liv i grav!

Andra och ständigt skiftande släkten stiga på nytt ur de gamlas spår.

Aftonrodnan är morgonväkten. Livet skördar, vad döden sår.

Hell dig, liv, i din skönhet och prakt!

Du dödar och föder, stolt i din storhet och härliga makt.