Höbärgningen

Än blommar blå förgätmigej,

i våra blomstersängar,

än grönskar gräs och timotej

på alla våra ängar.

Men liarna slå och räfsorna gå

med raska slag och slängar.

Och blomstren falla ned och dö

i stoft som stilla söfver,

i doft af bär och gräs och hö,

af smultron och af klöfver.

Och liarna slå och räfsorna gå,

och snart är sommaren öfver.

Se drängarna i skjorta röd,

se jäntors hvita linnen:

det lyser grant som heta glöd

till fröjd för unga sinnen.

Men liarna slå och räfsorna gå,

snart äro blomstren minnen.