Angelika
P. Stenhammar
Fläta, min darrande hand, din krans,
din krans af evighetsblommor,
skynda hon flydde, hon flydde ju dig,
saknadens sista det är!
Dock på minnenas krans ännu,
ännu jag binder och binder
ljufliga flicka, o säg, o säg!
blifver den färdig en gång, en gång?