Mikael

De svarta molnen sjunga

en sång på Mikaels dag

och svepa rymden i tunga

och dånande vingeslag:

Som gamar av öknen vi hasta

i härjningens röda spår,

tills vintersvanarna kasta

sitt dun över lundernas sår

De sorgsna furorna sjunga

på Mikaels mulna dag:

Ro, ro, du unga,

som föddes så sen och svag,

du sista, bleka prinsessa

av vårviolernas hus,

som lyfte din gula hjässa

mot sista soldagens ljus.

Mitt hjärta sjunger och bävar

i Mikaels mörka kväll,

ty skuggan av gamen svävar

hotfullt under dess päll,

och snart skall dess himmel lysa

av svanarnas vinterfärd

och sista drömmen förfrysa

som födts i violernas värld.