Vårregn

Regnet risslar, regnet susar,

marken andas, och ur djupen

ångar det av fuktig mull.

Och jag går och hör på regnet

tills det känns som gråt i strupen

blott för regnets skull.

Goda, kära regn, som låter

jorden dricka livets vatten,

tills av lycka allting gråter

i den ljumma natten!

Jag vill falla ned på knä och

famna allt det unga, späda,

som i natt får liv och gror,

och jag nänns knappt mer beträda

med min tunga stövel jorden,

allt det ungas mor.