Vår

Der flög en stråle varm i håg,

han kysste första ros han såg;

den leken hör till våren,

en fröjd i solsken boren.

Mitt hjertas vår dock sofver än,

hvem skall till lif den kalla?

Hvem kysser röd en ros i den?

Hven skall dess glöd befalla

af ljusa strålar alla?

O hvem, o hvem af strålar?

Säg! Hvem finner väg?

En liten bäck från bojor fri,

han sjöng att vintern är förbi,

Att glädjen snart skall vakna

och lifvets sol ej sakna.

Så tinar fruset sinne opp,

så brista tankar tunga,

Så blir af hvarje sorg ett hopp,

Jag vill med bäcken sjunga

en sång om drömmar unga.

Säg, hvem finner väg?