Gammalsvenskt

Skytteln skall gå

och vävstoln slå,

långt innan rutorna blänka

gryningsblå.

Mor skall ställa och tänka

både för stora och små

dygnet om under julen,

medan far i sin mörka vrå

sitter trög och kulen

och ser på.

Men vid ett fat

med blodig mat

kvicknar han till och breder

sig kavat.

Ansiktet färg gör heder

åt en gammal soldat.

Se, nu lyfter han kruset,

och på lockets nötta sirat

glimmar skönt i ljuset

en dukat.

Lyssna och hör

hur stormen kör.

Vargarna tjuta på isen

utanför,

elden dundrar i spisen,

och i sin spilta rör

hingsten sig skrämd och fnyser.

Snöig står gårdens havrestör,

där ett kvitter fryser

bort och dör.

Sagornas jord

med fjäll och fjord,

var är din like bland länder

än förspord?

Händer som hålla händer

trofast vid samma bord,

öga som värmer öga,

vildfärd och skrock och bibelord,

det är fädrens höga

hem i nord.