Pan

Middagsstillhet och klöverånga.

Ljuset flammar och smälter i ro

över åsarnas långa

kammar, där molnen bo.

Här i backen sitter Pan

lat, med nacken mot en gran.

När han börjar spela,

spela träden, susar säden,

lyssnar hela

jorden till hans kväden.

Livets stora hunger

stiger stark och god,

och mitt sommarblod

sjunger.