Pionerna

Det doftar mull, och parkens blomster

blunda i salighet, då regnets droppar flöda.

Men liksom trötta synder, tunga, dystra,

osläckligt flammande pioner glöda.

Och medan än som brustna purpurtoner

i svarta mullen lösa blomblad dala,

ensamt och gällt som ebiga passioner

pionerna i aftondimman tala.