Stjärnöga

Stjärnöga, du som jag mött

långt i försvunna tider,

nu är det kvälldags,

och trött min ungdom till vila skrider.

Irrbloss, som världen har tänt,

slockna så lätt i världen.

Stjärnöga, mycket har hänt,

sedan vi skildes på färden.

Villsam är vägen som går fram

genom mörka länder.

Stjärnöga, stjärnöga,

når jag aldrig mer dina händer?

Tag mina händer

och led mig in i ditt ljusa rike.

Stjärnöga, giv mig din fred

och låt mig varda din like.