Stormar

Jag trodde du sov, mitt hjärta. Du stormar än som förr,

och vårens alla vindar de rycka opp din dörr.

Den röst som dig förtrollar, den vill jag göra stum.

Av dig jag sakta bygger ett tyst och heligt rum.

Ty nu är jag din herre, som besvärjer stormens gång.

Dö bort, du vårens saga, som ekot av en sång.