Vinden och trädet

Solen går och lägger sig

i sin mörka gömma.

Skuggor falla på min stig.

Tror du jag kan glömma dig?

Jag kan aldrig glömma.

Solen stiger ur sin säng

morgonröd om kinden

för att glädja skog och äng.

Tror du jag kan vara sträng,

fast du for som vinden?

Vinden blåser vart den vill,

har så många nycker,

är ej vind om den är still.

Tror du jag kan göra till

vad en vindfläkt tycker?

Jag är trädet som du fick

sommargrönt att sjunga.

Tror du jag ett ögonblick

glömt det fastän sommarn gick,

sommarn och det unga?