Vingar i natten

Det flyger en fågel svart och stum.

Vem binder hans öde? Ingen.

Han flyger i världens vida rum

med ångestens vind i vingen.

Har ej rede att värma sig i.

Har ej värn eller viloställen.

Min längtan susar skugglikt förbi

din brinnande ruta i kvällen.

Så blek i månskenets bleka ljus

du stryker en dröm från din panna.

Nu sover ditt stora tysta hus.

Mitt öde kan icke stanna.

Det är skyar som fara och flarn

på flykt över dunkla vatten

- vi längtans fåglar, vi orons barn,

vi susande vingar i natten!