Juninatt

Så mörk stod furuskogens rand

omkring orörlig sjö,

där getporsblom på fuktig strand

stod vit som kvarglömd snö.

I mattgult dunkel dagen dog

en ljudlös juninatt.

En lom sin silverstrimma drog

på sjö, som blänkte matt.

Ej viskade en vind i skog,

ej steg en rök mot sky,

ej minsta våg mot stranden slog

och blekt var månens ny.

Det var en stund, då tidens flykt

ett ögonblick stod still,

ett ögonblick som skönt och skyggt

jag länge minnas vill.