Aftonstämning

När aftonstjärnan flammar

högt ofvan dunkel värld,

till dig i stilla kammar

min tanke styr sin färd.

Där vill den flärden glömma,

så tyst sin vinge gömma,

och bedja blott med dig,

ja bedja blott med dig.

O låt mig vägen finna

till fjärran hyddas hamn,

att där min lycka vinna

i kärleks ljufva famn.

Var du min sol, min stjärna,

från mörkrets makt mig värna,

och lys mig hem till dig,

ja lys mig hem till dig.