I natten

Tyst är lunden och sjön, som kysst

strandens somnade ros, är tyst.

Aftonskimret, som mildt besken

tempelkullen, har bleknat ren

stilla, drömmande stilla.

Tysta stjärnor ur hafvet gå,

stilla palmernas kronor stå,

sen därunder i myrtenskog,

Vinden suckade nyss och dog

Stilla, drömmande, stilla.

Trött najad har på mossig bädd,

Sjunkit ned vid sin urnas brädd,

Söfd af sorlande källans sus:

Barmen häfves i månens ljus

Stilla, drömmande, stilla.

Medan hon ser i ljuflig dröm

Stelnad, kristallren, tidens ström

Och all världen från ve och harm

Somnad in på Allfaders arm.

Stilla, drömmande, stilla.