Älvan till flickan

Väna barn, som lekfull sänker

barmen i min våg och blänker,

lik den skönsta vattenlilja, skär och vit i bölja sval!

Vilka skiftesrika lotter

vänta dig, du mänskodotter,

medan, jämt sig lik, min källa sorlar under björk och al!

Jag har ej som du att bida

dag att fröjdas, dag att lida:

jämt sig lika mina vågor välla i oändligt tal.

Du skall blomstra upp till kvinna,

älska, älskas, tända, brinna,

medan tyst min källas flöden glida i den stilla dal.

Väna barn, ännu i hågen

lika kyligt frisk som vågen,

skönsta näckros, som jag gungat skär och vit på bölja sval!

Blott en tid, och du skall drömma

drömmar underliga, ömma,

medan, jämt sig lik, min källa sorlar under björk och al.

Blott en tid, och du skall böja

knä i brudens skira slöja

bredvid den du lyckliggjorde med ditt hjärtas blyga val.

Blott en tid, och du skall trycka

i din famn en moders lycka,

medan tyst min källas flöden glida i den stilla dal.

Gåtfullt dunkla mänskoöden,

hoppet, kärleksglädjen, döden

famnar jag, då dig jag famnar, sköna barn, med bölja sval!

Endast några solvarv farna -

och för dig skall gåtan klarna,

medan, jämt sig lik, min källa sorlar under björk och al.

Ack, mitt flodlopp aldrig hinner

målet, som din bana vinner,

då av livets fröjd förklarad och förklarad av dess kval

du får sjunka in i döden,

dö som aftonrodnadsglöden,

medan tyst min källas flöden glida i den stilla dal.