Florez och Blanzeflor

När aftonrodnan sin rosenkorg tömde

i den flyende dagens spår,

och maj i sitt vårliga töcken gömde

allt hagtornens blomstersnår,

om blommas och vitblommas kärlek jag drömde,

om Florez och Blanzeflor.

Det var två konungabarn som lekte

med spiror och äpplen av gull,

hvarandra som bi och blomma smekte,

då våren av doft stod full,

och äppelblommornas snöfall blekte

all örtagårdens mull.

Det var två konungabarn, som redo

till bröllop en sommardag,

medan lekarna nyckelharporna vredo,

och burgundern rann röd över lag,

och ängarnas klöver ångorna spredo

i starka, kryddade drag.

Det var ett konungapar, som i gamman

vid härden i högsätet satt,

njöt de tunga tårarnas sorgdyck samman

och samman festernas skratt,

tills döden slog aska på spiselflamman

och tog dem en kärleksnatt.

När aftonrodnadens facklor blänkte

vid den döende dagens bår,

och maj i sin skymningsslöja sänkte

min ensamma vandrings spår,

på blommas och hvitblommas kärlek jag tänkte,

på Florez och Blanzeflor.