Mor Britta

Mor Britta va så fatti

Å stôga, som ho satt i,

Knafft stôrre än en så,

Men ho va nöjd ändå.

Fast klära bar' va lapper

Å skonna utta kapper

Å sôlaan mäst åttå,

Så va ho nöjd ändå.

Ho plåcka bär, blann anne;

Två skälling för e kanne

Va allt ho bruka få,

Men ho va nöjd ändå.

Å granris brukt' ho nôppe;

Ho feck sej för e skôppe

En bröbet' eller två,

Å ho va nöjd mä så.

Hvar som ho geck å knalle

Ho sa «Gu sign!« ôt alle;

Hur dålitt ho kunn' må,

Så va ho nöjd ändå.

En gang te henn' ja' titta:

«Hur lever ni, mor Britta?« --

«Gu sign! mår som en greev',

Ja' ä så nöjd te leev'«.

En anngang dit ja titta:

«Ä ni så sjuk, mor Britta?« --

«Gu sign! har inga nö,

Ja' ä så nöjd te dö«.