Till Bruden
W. Peterson-Berger
I namn af hafvet det oändligt vida
jag helsar dig välkommen till min sida,
ty stormar jagat samman våra öden
och skola följa dina steg till döden.
Ditt hem blir huset, hvilkets fönster lyser
frän skäret ensligt öfver skum och vågor
men där, när du vid slocknad brasa fryser,
en plötslig vindstöt tänder nya lågor.