Orfeus med sin lutas klang

Orfeus med sin lutas klang skogens

Träd och klippor tvang sänka

Sig och lyssna tyst.

Vid hans toner blom och blad lyftes

Som när rägnets bad

Deras trötta kalkar kysst.

Allt, som rördes av hans sång,

Själva havets böljegång

Stilla blev och sjönk till ro.

I var ton, som klingar klar,

Tröst för kval och underbar

Läkedom för hjärtat bo.