Kejsar Karls visa

Barbe Blumberg, min älskling,

fagraste mö i Brabant,

min ålderdoms åtrådda blomma.

Din barm jag vill med smycken beströ,

med hängen af guld och demant,

och fästa på junfrupannan den fromma

min kejsarkronas röda rubin,

men din gråt vill jag dricka

som kosterligt vin.

Barbe Blumberg, du blifver

den grannaste brud i Brabant,

se kejsaren låter dig sända

af flöjel och mård

en bröllopsskrud med

guldsydd pärlsidad kant.

Så skynda från sångbok,

sömnad och slända,

till fest dig red i klädkammarloft!

Men din sorg är mig kär

som blomsterdoft.

Barbe Blumberg, din fader är död.

- Ej man i Brant skall dig

från mitt hjärta skilja.

Ren naklas i natten ditt svarta spann.

Doft dunkar på dörrn min drabant.

Ej världen har skydd

mot kejsarens vilja.

Ren facklorna blänka i svalugång.

Din suck blir mig ljuf som fågelsång.

Barbe Blumberg, förglöm både

hem och mor i Brabant.

Se hingstarnas hofvar slå snistor.

Glöm svennen, som innan till kriget han for

dig gaf för sin sista slant din ring.

Du finner i kejsarens kistor

mång bättre klenodtill bröllopsståt.

Barbe Blumberg, jag törstar efter din gråt.