Melodi

Bara du går över markerna,

lever var källa,

sjunger var tuva ditt namn.

Skyarna brinna och parkerna

susa och fälla

lövet som guld i din famn.

Och vid de skummiga stränderna

hör jag din stämmas

vaggande vågsorl till tröst.

Räck mig de älskade händerna.

Mörkret skall skrämmas.

Kvalet skall släppa mitt bröst.

Bara du går över ängarna,

bara jag ser dig

vandra i fjärran förbi,

darra de eviga strängarna.

Säg mig vem ger dig

makten som blir melodi?