Suckarna

Tag dem, o död! och för dit ner,

vad som, ditt eget, övrigt bliver.

Din avbild här, en formad ler,

dig ingen annan gåva giver!

Tag dem uti din gömma, grav!

Att vila i den trånga jorden; e

n dräkt, som själen kastat av,

blott för oss själva dyrbar vorden!

Tag dem, o, evighet, till sist!

Vårt liv ett vindkast är, som hastar;

det skakar i ditt träd en kvist

och blommorna in stoftet kastar!