Det fins en gosse och han är min

Det fins en gosse och han är min,

som är så vacker och glad i sinn,

och han är min,

och han har lofvat mig ring och tro

och han skall bygga mig varmt ett bo

och jag har lofvat med hand och mund

att vara hans till min sista stund,

att vara hans, att vara hans!

Det skall du veta du ljusa björk;

det skall du veta du gran så mörk;

det vill jag säga er blommor små;

det will jag säga er böljor blå;

men tigen med det alli hop

att det ej kommer för snart i rop!

Gud vet nog om det, som bor i skyn,

men ingen vet det i hela byn,

att han är min och jag är hans!