Visa ur ett sagospel af Topelius

Och ungersvennen gick sig bort till länder och sjö,

farväl, o min vän!

Krist gifve jag nu såge dig, min käraste mö,

så glader igen,

när björkarna löfvas i våren!

Och drager du, min ungersven, så stolt och så huld,

i fält och i mark,

så skall jag virka dig af silkestråd och guld

en brynja så stark,

när björkarna löfvas i våren.

Och aldrig är så trygg som den en sköld på din arm

i lust och i nöd;

och fryser du i stål, så håller kärlek dig varm

i lif och i död,

när björkarna löfvas i våren.