Möte i skymningen

Möt mig i apelgårdens hägn,

förrn dagen från oss hastar!

Än mellan lätta blommors regn

den sina strimmor kastar.

Var är du kära, kära,

som nyss stod mig så nära

med hjärtats gyllne band?

Vad längtar du och anar,

där vemodsfullt du spanar

mot fjärran horisonter

i solnedgångens brand?

Säg får jag dig ej följa

på denna längtans bölja

hän till vår önskans land?

Nu ljuset hastigt tryter;

i natt sig dagen byter.

Tag, käraste, min hand!