Dagar komma

Dagar komma, dagar ser jag lykta,

Men min sorg förblifver, som den var;

Stunderna på tidens vingar flykta,

Evigt blir mitt ödes tyngd dock qvar;

Elden slocknar i vulkanens ugnar,

Men min kärlek brinner aldrig ut;

Dagens stormar qvällens timme lugnar,

Men mitt hjertats storm är utan slut;

Skog och äng i nya skrudar klädas,

Stjernorna af fyllda banor gladas,

Sjelfva lyckan har sin vexling fått,

Fast som klippan är min saknad blott.